Boklayout och bokomslag – hur och varför?

Share on facebook
Share on linkedin
Share on pinterest
Share on email

Visst är det viktigt att boken i sig är bra, själva texten, men det är minst lika viktigt att boklayout och bokomslag håller måttet. Det går att argumentera för att formgivningen är viktigare, eftersom det är det första som möter läsarens öga. Det avgör huruvida en potentiell läsare faktiskt vill läsa boken. Vilka känslor förmedlar omslaget, vilken publik vill det locka till sig?

Döm boken!

Vi har alla hört det där talesättet. Om böcker och omslag. Ja, du vet vilket jag tänker på. ”Döm inte boken efter omslaget.” Jag säger snarare tvärtom – gör det! Döm boken efter omslaget. För att (och här kommer ett nytt talesätt som kanske kan bli trendigt i framtiden): om det inte var värt att lägga ner tid på omslaget var det kanske inte värt att lägga ner tid på texten. Det här kan vara en tankeställare både för stora förlag och privatpersoner som ger ut på egen hand. Både boklayout och bokomslag ska stämma överens med innehållets teman och löften.

Ett undermåligt omslag ger mig intrycket av att boken inte är värd min tid. För den var tydligen inte värd tillräckligt mycket för att den skulle se bra ut. Men ja, det finns förstås böcker med groteska omslag som trots allt är riktigt bra läsning. Nyutgivningar av äldre böcker kan ibland vara exempel på det. Det är emellertid inte ett bevis på att det får vara så. Tvärtom. Det pekar på att förlaget har missbedömt hur boken ska kännas. Förlaget har inte känt att det var värt investeringen att få fram ett riktigt snyggt omslag.

Jag skulle dock säga att egenutgivare är de största bovarna i just det här gisslandramat. För det är ju lite av ett gisslandrama, faktiskt. Egentugivaren är en desperat bankrånare som håller sin egen bok som gisslan, en pistol riktad mot bokens tinning, med ett ansiktsuttryck som fullkomligt skriker: ”Om inte jag får göra omslaget själv så ska ingen få det!”

Men jag förstår. Jag förstår att egenutgivaren vill göra allt själv. Jag förstår att alla egenutgivare inte har råd att anlita en professionell formgivare. Däremot bör en kanske ställa sig frågan om inte boken förtjänar bättre? Om jag, som inte är formgivare, inte kan göra boken rättvisa så kanske jag bör vänta lite. Ha tålamod. Spara ihop pengar till ett snyggt omslag eller gå en kurs i grafisk design. Men ha tålamod.

Framsidan

Ack, dessa framsidor. Ofta det första läsaren ser och den sida av boken som ska fånga intresse. Som ska säga så mycket utan att egentligen säga mycket alls. Något som många sämre omslag faller på är typografin. Ibland handlar det om att typsnittet är för anonymt och uttryckslöst, ibland är det för spretigt och svårläst. Liksom, det kan vara både tydligt och snyggt, samtidigt som det förmedla bokens budskap och ämne.

Baksidan

Den här är lite lömsk. På ett sätt finns det en mall för hur baksidor ska fungera; de ska ge en sammanfattning av bokens innehåll. Men layouten varierar ofta ganska vilt. En del vill experimentera med mycket text, svårlästa typsnitt och grälla färger. Jag rekommenderar följande: gott om marginal runt om, lagom mycket text, ett serifftypsnitt, vit eller svart text. Enkelt är bäst i det här fallet.

Boklayout och bokomslag – hur gör man då?

Det går inte att lära sig layouta böcker över loppet om ett blogginlägg. Men det går att ändra inställning. Att hitta en ny infallsvinkel. Att bara tänka annorlunda. Det är gratis, går fort och är inte det ganska härligt?

Egenutgivare: Fundera på om din bok förtjänar det bästa omslaget i världen. Och om den inte gör det – varför ska du ge ut den ändå?

Förlag: Fundera på om omslaget ni vill få fram verkligen speglar boken rätt. Tänk om, prata med författaren, och försök destillera boken ner till en känsla. Där finns omslaget. (Och förhoppningsvis en titel som går att läsa.)